GHRP-2, GHRP-6 och Hexarelin – Fullständig guide

GHRP-2 är FDA-godkänt som diagnostiktest för GH-brist (GHRP-2-stimuleringstest). En enstaka IV-dos på 1 µg/kg ges och GH mäts vid 0, 15, 30, 45 och 60 minuter. GH-topp >9 ng/ml utesluter GH-brist.

GHRP-2 höjer kortisol med ~30–50 % och prolaktin med ~20–40 % vid terapeutiska doser – biverkningar som begränsar kronisk användning jämfört med Ipamorelin.

GHRP-6 är det GHRP som starkast aktiverar ghrelinreceptorns appetitstimulerande funktion. Signifikant hungerstimulering (upp till 2 timmar post-injektion) är den vanligaste anledningen till att det ersatts av GHRP-2 och Ipamorelin i kliniska sammanhang. Hunger-effekten kan utnyttjas terapeutiskt vid kaketisk sjukdom och anorexia nervosa (djurstudier).

Hexarelin är det mest potenta GHRP med den starkaste GH-pulsen per µg. Det aktiverar dessutom CD36-receptorn (scavenger receptor class B) på kardiomyocyter och vaskulär glatt muskulatur – en GH-oberoende kardioprotektiv effekt som dokumenterats i ischemiska hjärtmodeller.

CD36-aktivering medierar antiapoptotisk signalering i hjärtmuskeln och kan minska infarktvolym i djurmodeller (Muccioli et al., 2004). Denna unika egenskap gör Hexarelin till det mest intressanta GHRP ur kardiovaskulär forskning.

Nackdelen är att kortisol- och prolaktinstimuleringen är den starkaste bland GHRPs, och tachyphylaxis (receptordesensitivisering) uppstår snabbare vid kronisk användning.